Högsta förvaltningsdomstolens logotyp
 

Beslut i mål om bistånd åt asylsökande

Mål: 4234-20
Den omständigheten att en utlänning uttryckt en vägran att frivilligt lämna landet utgör en sådan vägran att medverka till en åtgärd som är nödvändig för att ett utvisningsbeslut ska kunna verkställas och medför att dagersättning får sättas ned.

En utlänning hade fått ett utvisningsbeslut med tidsfrist för frivillig avresa. Beslutet hade vunnit laga kraft. I samtal med Migrationsverket uppgav utlänningen att hon vägrade att följa utvisningsbeslutet och att återvända till sitt hemland. Migrationsverket beslutade att sätta ned hennes dagersättning eftersom hon ansågs vägra att medverka till en åtgärd som var nödvändig för att genomföra utvisningen. Förvaltningsrätten ansåg att utlänningen inte hade blivit uppmanad att medverka till en konkret åtgärd som var nödvändig för att verkställighet av utvisningsbeslutet skulle ske och upphävde Migrationsverkets beslut. Kammarrätten ändrade inte förvaltningsrättens dom.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att bestämmelsen om nedsättning av dagersättning inte är begränsad till att avse förberedande åtgärder inför en avresa, utan kan även avse en vägran att medverka till själva resan. Eftersom utlänningen hade blivit informerad om konsekvenserna av sitt agerande att inte följa utvisningsbeslutet och då hon inte hade giltigt skäl för att inte följa utvisningsbeslutet ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att Migrationsverkets beslut att sätta ned dagersättningen var riktigt.