logotyp

Dom i mål om premiepension till efterlevande

Mål: 2752-20
Vid prövning av rätt till premiepension till efterlevande har det förhållandet att pensionsspararen ett år före dödsfallet av hälsoskäl flyttat till ett äldreboende inte ansetts innebära att samboförhållandet mellan pensionsspararen och den efterlevande har upphört.

Den del av allmänna ålderspensionen som är inkomstgrundande består bl.a. av premiepension. I samband med att en person för första gången ansöker om uttag av premiepension kan ett efterlevandeskydd tecknas för make eller sambo. Efterlevandeskyddet innebär att om pensionsspararen dör innan maken eller sambon dör, så kommer maken eller sambon att få pensionsspararens premiepension utbetald till sig under resten av sitt liv (s.k. premiepension till efterlevande). För att en person ska ha rätt till premiepension till efterlevande krävs - såvitt är aktuellt i målet - att pensionsspararen och den efterlevande var sambor såväl vid tecknandet av efterlevandeskyddet som vid pensionsspararens död.

Pensionsspararen i målet hade tecknat ett efterlevandeskydd för sin sambo som han stadigvarande hade bott tillsammans med i ett gemensamt hushåll under många år. Ett år före sin död flyttade pensionsspararen av hälsoskäl till ett äldreboende där han folkbokfördes. Paret fortsatte dock att ha en personlig och ekonomisk gemenskap fram till dödsfallet.

Pensionsmyndigheten ansåg att parets skilda folkbokföringsadresser talade för att de inte var sambor och beslutade att den efterlevande inte hade rätt till premiepension till efterlevande. Både förvaltningsrätten och kammarrätten gjorde bedömningen att samboförhållandet inte kunde anses ha upphört.

I målet konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att efterlevandeskyddets syfte och konstruktion klart talar för att enbart boendeförhållandena inte kan vara utslagsgivande vid bedömningen av om ett samboförhållande ska anses ha upphört eller inte. Anledningen till att paret vid tidpunkten för dödsfallet inte bodde i samma bostad måste också kunna beaktas liksom parternas avsikter.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens bedömning har det i målet inte framkommit annat än att paret ansåg att samboförhållandet bestod trots flytten till äldreboendet. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening väger parternas gemensamma avsikt att samboförhållandet skulle bestå tyngre än det förhållandet att de vid dödsfallet inte bodde i samma bostad.

Den efterlevande ska därför vid tillämpning av reglerna om efterlevandeskydd under pensionstiden anses ha varit sambo med pensionsspararen och har därmed rätt till premiepension till efterlevande. Högsta förvaltningsdomstolen avslår därför Pensionsmyndighetens överklagande.

Två justitieråd är skiljaktiga beträffande motiveringen och anför att bedömningen om parets samboförhållande hade upphört eller inte bör göras med utgångspunkt i sambolagens reglering om när ett samboförhållande föreligger respektive har upphört. Med denna utgångspunkt gör de två skiljaktiga samma bedömning som majoriteten i fråga om paret ska anses ha varit sambor vid pensionsspararens död.