logotyp

Dom i mål om sjukersättning

Mål: 3464-20
En personlig assistents arbete under s.k. väntetid ska i sin helhet beaktas vid bedömningen av om arbetsförmågan har förbättrats i sådan utsträckning att det föreligger grund för att minska tidigare beviljad sjukersättning.

En person som var beviljad en fjärdedels sjukersättning arbetade som personlig assistent. En del av den arbetade tiden bestod av s.k. väntetid, vilket är tid under natten när assistenten måste vara på plats för att kunna hjälpa den assistansberättigade om behov av det uppstår. Under väntetid har assistenten i regel rätt att sova om arbetsuppgifterna medger det.

Den som får en fjärdedels sjukersättning har möjlighet att arbeta upp till tre fjärdedelar av ett heltidsarbete med bibehållen rätt till sjukersättning. Med anledning av arbetet under väntetid kom den totala arbetstiden för den i målet aktuella assistenten att överstiga tre fjärdedelar av ett heltidsarbete. Försäkringskassan beslutade därför att assistenten inte längre hade rätt till sjukersättning. Allmänna ombudet för socialförsäkringen överklagade beslutet men både förvaltningsrätten och kammarrätten delade Försäkringskassans bedömning.

För den som får sjukersättning gäller att rätten till förmånen ska omprövas om arbetsförmågan förbättras. Högsta förvaltningsdomstolen har tidigare uttalat att avgörande för bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt är den tid som den försäkrade kan arbeta och få en lön som är gängse inom yrkesområdet ställd i relation till ett heltidsarbete, och att vad arbetstiden mer exakt ägnas åt i princip inte ska vägas in vid den bedömningen. Detta innebär att arbetad tid får anses visa på en arbetsförmåga.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att assistenten måste vara tillgänglig för att vid behov kunna utföra de arbetsinsatser som krävs. Detta förutsätter att det finns en arbetsförmåga som omfattar hela väntetiden, eftersom assistenten under denna tid måste klara av samtliga insatser som kan komma att behövas. Arbete under väntetid ska därför i sin helhet beaktas vid bedömningen av om arbetsförmågan har förbättrats, oavsett om några arbetsinsatser faktiskt har utförts eller inte. Eftersom assistenten hade arbetat mer än tre fjärdedelar av ett heltidsarbete och genom detta arbete uppvisat en arbetsförmåga som hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades, var Försäkringskassans beslut att låta ersättningen upphöra riktigt.