logotyp

Dom i mål om bostadsbidrag

Mål: 4791-20
Det allmänna ombudet för socialförsäkringen får överklaga ett domstolsavgörande som inte har gått ombudet emot under förutsättning att talan förs till förmån för den enskilde.

Ett beslut från en myndighet eller en förvaltningsdomstol får överklagas av den som avgörandet angår under förutsättning att det har gått denne emot. På socialförsäkringsområdet får dessutom det allmänna ombudet för socialförsäkringen överklaga beslut av Försäkringskassan och förvaltningsdomstol. Syftet med att ge det allmänna ombudet möjlighet att överklaga är att säkerställa att socialförsäkringen tillämpas likformigt och rättvist.

Det allmänna ombudet för socialförsäkringen har överklagat ett beslut om bostadsbidrag fattat av Försäkringskassan. Förvaltningsrätten beslutade i enlighet med det allmänna ombudets yrkande varpå ombudet överklagade till kammarrätten och yrkade ändring av förvaltningsrättens dom. Kammarrätten avvisade överklagandet med motiveringen att den överklagade domen inte hade gått det allmänna ombudet emot.

I målet konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att ett övergripande syfte med förvaltningsprocessen är att värna den enskildes rättsskydd och rättssäkerhet. Mot bakgrund av detta syfte har bestämmelsen i 33 § förvaltningsprocesslagen – att en förutsättning för klagorätt är att avgörandet gått klaganden emot – i praxis kommit att tillämpas mycket generöst i förhållande till enskilda parter. En enskild part har en långtgående rätt att mellan olika instanser ändra inställning och anpassa sin talan därefter.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening saknas det skäl att anlägga ett motsvarande synsätt avseende offentliga parter. Har en sådan part efter överklagande fullt ut vunnit framgång med sitt yrkande, kan avgörandet normalt sett inte anses ha gått denne emot.

Förvaltningsprocesslagens bestämmelser gäller dock inte om det i lag eller förordning har meddelats bestämmelser som avviker från dessa regler. Enligt 113 kap. 17 § socialförsäkringsbalken får det allmänna ombudet, vid överklagande av domstols beslut, föra talan även till förmån för enskild part. Denna bestämmelse ska enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening anses innebära ett undantag från kravet att det för klagorätt krävs att beslutet har gått ombudet emot.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar vidare att det endast är om det allmänna ombudet har klagat till nackdel för den enskilde och vunnit bifall som ombudet kan överklaga avgörandet, och då endast under förutsättning att ombudet i högre instans ändrar sin talan till förmån för den enskilde. Bestämmelsen i 113 kap. 17 § socialförsäkringsbalken ger alltså det allmänna ombudet en utvidgad möjlighet att föra mål vidare till högre instans, men bara under förutsättning att detta inte är till nackdel för den enskilde.

I det aktuella målet överklagade det allmänna ombudet förvaltningsrättens dom till förmån för den enskilde. Det innebär att det saknar betydelse att förvaltningsrättens dom inte har gått ombudet emot. Kammarrätten skulle därför inte ha avvisat det allmänna ombudets överklagande.