Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att åklagaren har bevisat att mannen och kvinnan tillsammans och i samförstånd har utfört det våld mot 78-åringens huvud som medförde att han dog. Till skillnad från tingsrätten anser dock hovrätten att det inte är styrkt att kvinnan har medverkat i det utdragna våld som utövats dessförinnan och som bestått av bland annat slag, sparkar eller stampar mot huvudet och upprepade knivhugg mot buken.
Liksom tingsrätten anser hovrätten att mannen, som döms för att ha utfört allt våld mot 78-åringen, ska dömas till fängelse på livstid. Eftersom kvinnan inte döms för merparten av våldet är omständigheterna inte så allvarligt försvårande för hennes del att straffet bör bestämmas till livstids fängelse. De är dock så försvårande att fängelsestraffet inte kan stanna vid de 16 år som numera är utgångspunkten vid bestämmande av straffvärdet för mord. Kvinnan döms därför till 18 års fängelse.
Hovrätten ansluter sig vidare till tingsrättens bedömning att de tilltalade även har gjort sig skyldiga till rån. Eftersom rånet har begåtts i samband med mordet dömer hovrätten inte utöver mordet också för grovt rån. Rånbrottet har dock beaktats vid straffvärdebedömningen. De tilltalade hade inte överklagat tingsrättens dom avseende att de båda dömts för grov stöld.
Hovrätten fastställer de skadestånd som tingsrätten har dömt ut till den avlidne mannens efterlevande.2