Ingen ersättning för felaktigt frihetsberövande efter resning av 26 år gammalt mord, när frihetsberövandet var en följd av ett falskt erkännande
Mål:
T 4705-21
En 15-årig pojke erkände falskeligen 1986 mordet på sin styvmor efter påverkan av en nära anhörig. Erkännandet ledde till att han häktades och han dömdes också för mordet till sluten psykiatrisk vård. Frihetsberövandet pågick i drygt ett år och tio månader. Han tog tillbaka sitt erkännande redan under verkställigheten av vården 1988, men en återupptagen förundersökning lades ner. Först år 2016 beviljades han resning och, efter det att åklagaren lagt ned åtalet, meddelades en frikännande dom.
Den som varit felaktigt frihetsberövad har som utgångspunkt rätt till ersättning för den skada som orsakats genom frihetsberövandet. En frikännande dom efter resning medför att det frihetsberövande som skedde till följd av den tidigare domen var felaktigt.
Rätten till ersättning bortfaller helt om den drabbade själv uppsåtligen har föranlett den frihetsberövande åtgärden. Högsta domstolen finner att den drabbade personen genom sitt falska erkännande uppsåtligen föranledde det felaktiga frihetsberövandet och att han inte tvingats till detta genom våld eller allvarligt hot. Hans ersättningsanspråk för det felaktiga frihetsberövandet avslås.
