Dom i mål om diskriminering

Publicerad 2023-11-29 av Attunda tingsrätt

Mål: T 4978-22

Tingsrätten avslår talan om diskriminering av funktionsnedsatt barn i förskolan.

I målet krävdes en kommun på diskrimineringsersättning. Som grund hävdades att kommunen i fyra avseenden inte tillhandahållit det stöd som ett funktionsnedsatt barn haft rätt till i förskolan och att barnet därför blivit diskriminerat.

I diskrimineringsmål ska den som anser sig ha blivit diskriminerad visa omständigheter som ger anledning att anta att hon eller han blivit diskriminerad. Om så sker är det motparten som ska visa att diskriminering inte har skett. Enligt tingsrätten har det i detta fall inte visats på sådana faktiska omständigheter som ger anledning att anta att diskriminering har skett. Tingsrätten avslår därför käromålet.

Det saknas i princip praxis kring diskriminering av barn med funktionshinder i förskola. Enligt tingsrätten har omständig-heterna varit sådana att käranden haft skälig anledning att få tvisten prövad. Trots att käranden förlorar målet behöver denne därför inte ersätta kommunens rättegångskostnad.

Fakta

I 6 kap. 3 § diskrimineringslagen finns en bestämmelse om bevisbördan i diskrimineringsmål. Den medför en lättnad av bevisbördan för den som anser sig ha blivit diskriminerad (käranden) jämfört med vad som normalt gäller i andra typer av mål. Bestämmelsen innebär att käranden ska bevisa sådana faktiska omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit diskriminerad. Om käranden bevisar sådana omständigheter, finns det en presumtion för att käranden har blivit diskriminerad. Det är då motparten som ska bevisa att diskriminering inte har förekommit. Om käranden inte visar sådana omständigheter har han eller hon inte uppfyllt sin bevisbörda. Käromålet kan då inte bifallas.

Enligt 6 kap. 7 § diskrimineringslagen kan det förordnas att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad, om den part som har förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad.