Bestämmelserna i lagen om skydd mot olyckor har till syfte att i hela landet, utifrån de lokala förhållandena, ge ett tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor. Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader och andra anläggningar ska i skälig omfattning bl.a. hålla utrustning för släckning av brand och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand.
Kammarrätten hade först att ta ställning till om Skillingaryds skjutfält kan betraktas som en sådan anläggning som avses i lagen om skydd mot olyckor. Endast om svaret på denna fråga var ja fanns skäl att gå vidare och pröva om det funnits grund för räddningstjänsten att förelägga om åtgärder med stöd av lagen.
Någon definition av begreppet anläggning finns inte i lagen om skydd mot olyckor. Skillingaryds skjutfält har en yta på cirka 36 kvadratkilometer och består huvudsakligen av skog, hed och mossmark. Inom området finns vissa iordningställda markytor i form av bland annat skjutbanor och andra typer av övningsplatser. Kammarrätten bedömer att skjutfältet inte i sin helhet kan anses utgöra ett iordningställt markområde och anser inte heller att det finns annat stöd för att betrakta hela skjutfältet som en anläggning. Rätten är dock inte enig i sin bedömning.
– Även mot bakgrund av lagens syfte att skydda människor, egendom och miljö anser kammarrätten att det saknas stöd för en sådan extensiv tolkning av begreppet anläggning som räddningstjänsten har gjort i det här fallet säger Monika Knutsson, kammarrättsråd.