Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster är som utgångspunkt föremål för mervärdesskatt. En överlåtelse av tillgångar i samband med en verksamhetsöverlåtelse anses dock inte som en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster. Enligt mervärdesskattelagen gäller detta endast under förutsättning att skatten skulle vara avdragsgill för mottagaren eller att denne skulle vara berättigad till återbetalning av skatten.
Ett bolag som är verksamt inom försäkringsförmedling ansökte om förhandsbesked för att få veta om en överlåtelse av verksamheten till det egna dotterbolaget uppfyller villkoren för att inte anses som en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster.
Skatterättsnämnden ansåg att bestämmelsen avseende verksamhetsöverlåtelser inte kan tillämpas eftersom dotterbolaget inte skulle ha haft rätt att dra av den ingående skatten. Frågan i Högsta förvaltningsdomstolens var om det svenska kravet avseende mottagarens rätt till avdrag eller återbetalning går längre än vad som är tillåtet enligt EU-rätten i en situation där såväl överlåtaren som mottagaren saknar rätt att dra av ingående mervärdesskatt.
Enligt EU:s mervärdesskattedirektiv får medlemsstaterna vidta åtgärder som är nödvändiga för att hindra snedvridning av konkurrensen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det svenska kravet kan motiveras utifrån detta ändamål och därför inte strider mot mervärdesskattedirektivet. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked.
Dom i mål om förhandsbesked om mervärdesskatt
Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att det inte strider mot mervärdesskattedirektivet att mervärdesskattelagens bestämmelse, om att en överlåtelse av tillgångar i samband med en verksamhetsöverlåtelse inte utgör en leverans av varor, begränsas till situationer där den ingående skatten skulle vara avdragsgill för mottagaren eller denne skulle vara berättigad till återbetalning av skatten.