Kammarrätten avslog ett antal framställningar om rätt att få tillgång till personuppgifter med stöd av artikel 15 i EU:s dataskyddsförordning med motiveringen att framställningarna avsåg uppgifter ur handlingar som inte var att anse som allmänna hos kammarrätten.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade inledningsvis att rätten till tillgång till
personuppgifter enligt EU:s dataskyddsförordning inte innebär en rätt att få del av den handling där personuppgifterna förekommer. Att personuppgifterna finns i en handling som inte är allmän utgör inte en sådan begränsning enligt dataskyddslagen som innebär att rätten att få tillgång till personuppgifter inte ska gälla. Något hinder för att en registrerad ges tillgång till personuppgifter i handlingar som inte är allmänna finns inte heller i tryckfrihetsförordningen.
Mot denna bakgrund konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att kammarrätten inte hade haft fog för att avslå framställningarna och målen återförvisades till kammarrätten för ny handläggning.