En fastighetsägare avsåg att genom fastighetsreglering föra över mark från sin fastighet till en fastighet som hans bolag äger. Som vederlag vid överföringen skulle bolaget ta över ansvaret för betalning av fastighetsägarens lån. Den fråga som aktualiserades i Högsta förvaltningsdomstolen var om övertagandet av lån är en sådan kontant ersättning som medför att överföringen anses vara en avyttring och därmed ska beskattas.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att marköverföring sker genom ett beslut av lantmäteriet, även när överföringen bygger på en överenskommelse mellan fastighetsägarna. Enligt fastighetsbildningslagen kan vederlag vid en sådan överföring bara lämnas i form av mark eller pengar. Den del av ersättningen som enligt lantmäteriets beslut ska lämnas i pengar ska vid beskattningen anses vara kontant ersättning. Hur parterna sedan i praktiken väljer att reglera den delen av ersättningen mellan sig (genom kontanter, skuldövertagande eller på annat sätt) saknar betydelse.
Om lantmäteriet beslutar i enlighet med överenskommelsen mellan fastighetsägaren och bolaget ska myndigheten i beslutet således ange ersättningen som ett belopp i pengar. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde mot den bakgrunden att marköverföringen vid beskattningen ska anses ske mot kontant ersättning och alltså utgöra en avyttring.
Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt
Överföring av mark genom fastighetsreglering anses som avyttring vid beskattningen om överföringen sker helt eller delvis mot kontant ersättning. Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att med kontant ersättning avses den del av ersättningen som enligt beslutet om fastighetsreglering ska lämnas i pengar.