Sedan EU-domstolen den 19 december 2024 i de förenade målen C-119/22 (Teva Finland) och C-149/22 (Merck Sharp-Dohme) klarlagt tolkningen av artikel 3 i förordningen 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel, har Patent- och marknadsöverdomstolen prövat ett överklagande avseende en ansökan om tilläggsskydd för en produkt bestående av en kombination av substanserna dapagliflozin och metformin. Domstolen har därvid funnit att förutsättningarna i artikel 3 a i förordningen inte är uppfyllda och att ansökan om tilläggsskydd därför inte kan bifallas.
Det tekniska problem som kan utläsas av grundpatentet rör utveckling av nya och säkra orala behandlingar för diabetes vilka kompletterar befintliga behandlingsmetoder utan dessa metoders potentiella biverkningar. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar i beslutet att det i patentets beskrivning förvisso anges att det kan antas att användningen av dapagliflozin – i kombination med 1, 2, 3 eller flera andra antidiabetika – ger större antihyperglykemiska resultat än vad som är möjligt med vart och ett av dessa läkemedel ensamt och större än de kombinerade additiva antihyperglykemiska effekterna som produceras av dessa läkemedel. Vidare anges att det andra antidiabetiska medlet företrädesvis kan vara metformin. Antagandet underbyggs emellertid inte i patentskriften. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen kan det därför inte anses framgå av grundpatentet att den aktuella kombinationen har en kombinerad verkan som går utöver en enkel sammanslagning och som bidrar till lösningen av det tekniska problem som har formulerats i grundpatentet. Av patentskriften kan inte heller utläsas att någon sådan kombinerad verkan är ett resultat av den forskning som ledde fram till den uppfinning som skyddas av patentet. Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer därför, med beaktande av de uttalanden EU-domstolen gjort i ovan nämnda avgörande, att villkoret i artikel 3 a i tilläggsskyddsförordningen inte är uppfyllt.