I ett mål om försättande i konkurs på grund av skönstaxerade skatteskulder aktualiserades olika frågor rörande prövningen. Det gällde bland annat vilken prövning domstolen ska göra när ett skattebeslut inte fått laga kraft, om konkursansökningen ska ogillas eller avvisas om sökanden inte kan styrka sin behörighet som borgenär och vilken betydelsen det har för obeståndspresumtionen för misslyckad utmätning när den fordran som låg till grund för utmätningsförsöket minskat.
I det aktuella fallet hade utmätningsfordringen satts ned till ett väsentligt lägre belopp än det som låg till grund för utmätningsförsöket genom att skattebeslutet om skönstaxering undanröjdes. Obeståndspresumtionen i konkurslagen kunde därför inte åberopas. Eftersom det inte fanns några andra skulder förutom avgiften för konkursansökan och konkurskostnaderna, var bolaget inte insolvent och konkursbeslutet upphävdes.