Svea hovrätt
 

Hovrätten fastställer till största delen tingsrättens dom i mål om synnerligen grovt narkotikabrott m.m.

Mål: B 8080-25
Tingsrätten dömde i maj 2025 en man till elva års fängelse för bl.a. synnerligen grovt narkotikabrott och tio fall av grovt narkotikabrott. Hovrätten har idag fastställt tingsrättens dom till största delen.

Mannen var åtalad under elva åtalspunkter för att ha gett uppdrag åt andra att på olika sätt hantera narkotika under perioden november 2022–juni 2023. Han var också åtalad för att i januari 2023 ha gett andra i uppdrag att förvara två pistoler och en handgranat m.m. Tingsrätten biföll i allt väsentligt åtalet. Påföljden bestämdes till elva års fängelse och dessutom förverkades villkorligt medgiven frihet motsvarande cirka två år och elva månader. Domen innehöll också beslut om sakförverkanden och ett värdeförverkande.

Mannen överklagade tingsrättens dom och ville att hovrätten skulle frikänna honom och upphäva förverkandena i olika delar. Även åklagaren överklagade domen och ville att fängelsestraffet skulle skärpas. Hovrätten går dock till största delen på tingsrättens linje och fastställer domen i motsvarande mån. Även i hovrätten döms mannen för synnerligen grovt narkotikabrott och tio fall av grovt narkotikabrott, om än hovrätten i vissa punkter inte funnit samtliga gärningsmoment bevisade och i någon punkt även bestämt en mer avgränsad brottstid. Dessutom dömer hovrätten, i likhet med tingsrätten, för grovt vapenbrott och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott. Hovrätten fastställer även det av tingsrätten utdömda fängelsestraffet och förverkandet av villkorligt medgiven frihet. Slutligen fastställer hovrätten tingsrättens dom i förverkandedelen, utom såvitt gäller värdeförverkandet där beloppet ändras något.

Hovrättsrådet Åsa Andersson, som var referent i målet, förklarar något om hur hovrätten har bedömt brottslighetens straffvärde.
- Hovrätten anser att mannen haft ett bestämmande inflytande över flera andra inblandade personers narkotikabefattning, men att det saknas närmare utredning i målet om hur organisationen i övrigt sett ut. Det går därför enligt hovrätten inte att på befintligt underlag säga att mannen haft en ledande roll eller att brottsligheten utövats i organiserad form, åtminstone inte i den bemärkelse som avses i den särskilda lagbestämmelse om försvårande omständigheter som åklagaren hänvisat till i målet. Däremot finner hovrätten att brotten har föregåtts av särskild planering, vilket i sig är en försvårande omständighet enligt samma bestämmelse. I slutändan kommer hovrätten fram till samma straffvärde som tingsrätten, även om motiveringen delvis skiljer sig från tingsrättens.

Hovrätten är enig i sin dom.