Ett bolag bedrev på sin fastighet verksamhet bestående i bl.a. lossning, förvaring och vidaretransport av nyproducerade fordon. Fordonen ägdes av andra, i huvudsak återförsäljare och generalagenter med vilka bolaget hade avtal. Till följd av en sprängning på grannfastigheten kastades sprängsten och grus in på bolagets fastighet.
Sprängningen orsakade bolaget inte obetydliga kostnader för röjning och städning av området samt medförde att bolaget under en tid inte kunde använda detta för avsett ändamål. Bolaget ansågs därigenom ha drabbats av sakskada.
Bolaget undersökte fordonen och kunde konstatera skador på en del av dem, vilka rapporterades till ägarna.
Med hänsyn till den verksamhet som bolaget bedrev på fastigheten bedömdes kostnaderna för att undersöka och utreda skador på fordonen ha uppkommit i anledning av den sakskada som sprängningen orsakat bolaget (5 kap. 7 § 2 skadeståndslagen).
Att spridning av sprängsten på fastigheten skulle kunna leda till att bolaget behövde utreda hur det påverkat de fordon som förvarades på fastigheten framstod som en fullt rimlig följd som kunnat förutses av skadevållaren. Detsamma ansågs gälla kostnaden för städning.
Sammanfattningsvis ansågs att bolaget drabbats av sakskada på grund av den sprängning som skett på grannfastigheten, att bolagets kostnader för såväl städning av fastigheten som undersökning av bilarna har uppkommit till följd av denna sakskada samt att kostnaderna var ersättningsgilla enligt 32 kap. 4 § miljöbalken.