Tre personer bildade ett aktiebolag för att utföra utredningar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. De ägde en tredjedel var av aktierna och utgjorde tillsammans bolagets styrelse. Verksamheten skulle bedrivas i en mellansvensk stad. Bolaget deltog i en offentlig upphandling i en annan region än den verksamheten skulle bedrivas i. Ett ramavtal träffades mellan den regionen och bolaget. I regionen på verksamhetsorten var kön för neuropsykiatriska utredningar lång. Det fria vårdvalet och vårdgarantin i kombination med en rutin med egenvårdsremisser innebar att kostnaden för vård som utfördes av en vårdgivare som hade avtal med en viss region slutligen belastade den region där vårdåtgärden utförts.
Det hade inte kommit igång någon verksamhet i bolaget innan avtalsöverlåtelsen skedde och likvidationsbeslutet fattades. Något vederlag för överlåtelsen utgick inte.
Den tredje aktieägaren väckte talan mot de två som genomfört överlåtelsen och begärde skadestånd. Hon gjorde gällande att överlåtelsen av ramavtalet utgjorde en överträdelse av generalklausulen i 8 kap. 41 § aktiebolagslagen eftersom åtgärden var ägnad att gynna två aktieägare på hennes bekostnad och att hon därigenom uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakats skada.
De som medverkat vid överlåtelsen invände bland annat att ramavtalet saknade värde vid överlåtelsen.
Högsta domstolen konstaterar att ramavtalet hade ett värde. Vid en helhetsbedömning av omständigheterna i målet anses vidare att överlåtelsen har varit ägnad att ge de två styrelseledamöter som genomfört överlåtelsen en otillbörlig fördel till nackdel för den tredje aktieägaren. Genom överlåtelsen har de gynnade ledamöterna uppsåtligen orsakat skada för den tredje aktieägaren. Med den utredning som presenterats uppskattar Högsta domstolen skadeståndets storlek, med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken, till ett skäligt belopp om 200 000 kronor.