Hyresnämnden kallade till sammanträde men lyckades inte delge hyresgästen kallelse utan behövde anlita stämningsman.
I underlaget från stämningsmannen angavs att hyresgästen, som resultatlöst hade sökts i hemmet, inte hade någon känd arbetsgivare. Delgivning hade skett genom spikning, dvs. genom att handlingen hade lämnats i eller i anslutning till hyresgästens hemvist.
Hyresnämnden hade emellertid nyligen fått uppgifter från Skatteverket om arbetsgivare för hyresgästen. Det framgick inte att dessa uppgifter hade skickats till stämningsmannen.
En förutsättning för att spikning ska kunna användas är att personen inte har kunnat delges på sin arbetsplats. I sitt avgörande konstaterar Högsta domstolen att hyresnämnden borde ha kontaktat stämningsmannen angående frågan om det fanns en arbetsgivare. Oklarheten på denna punkt innebar att nämnden inte hade fog för att anse att hyresgästen var delgiven. Att nämnden avgjorde ärendet i hyresgästens utevaro utgjorde därför domvilla. Högsta domstolen undanröjer beslutet och återförvisar ärendet till nämnden.
I beslutet kommer Högsta domstolen också fram till att det är hyresnämnden som ska pröva frågan om ersättning för rättegångskostnad i Högsta domstolen.