Bakgrunden var att en person hade deklarerat en inkomst på drygt 450 000 kr från ett flyttbolag trots att han inte hade fått någon lön därifrån. I en s.k. individuppgift hade flyttbolaget oriktigt angett att preliminärskatt för den felaktiga inkomsten hade betalats med drygt 100 000 kr. Efter genomförd utredning kom Skatteverket att de felaktiga uppgifterna inte skulle läggas till grund för beskattningen. Detta ledde till att personen fick tillbaka pengar på skatten i stället för den kvarskatt på drygt 50 000 kr som han skulle fått betala om de oriktiga uppgifterna hade godtagits.
Personen åtalades för skattebrott med hänvisning till att han genom oriktig uppgift till Skatteverket gett upphov till fara för att skatt med drygt 100 000 (den påstått avdragna preliminärskatten) felaktigt skulle tillgodoräknas honom. Han fälldes i hovrätten.
Enligt lagtexten i 2 § skattebrottslagen ska den som lämnar oriktig uppgift till Skatteverket och ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan dömas för skattebrott.
Frågan för Högsta domstolen var hur ”tillgodoräknas” skulle förstås.
Domstolen konstaterade att det rör sig om ett s.k. blankettstraffbud. När det är fråga om oriktiga uppgifter som lämnas i en inkomstdeklaration blir därför den innebörd som ”tillgodoräknas” har i den grundläggande bestämmelsen om beräkningen av den slutliga skatten i 56 kap. 9 § skatteförfarandelagen central. Lagtexten i 56 kap. 9 § är avfattad så att den närmast liggande tolkningen är att begreppet tillgodoräknas i paragrafen tar sikte på själva resultatet av slutskatteberäkningen, inte på de enskilda avdragsposterna som ska beaktas som t.ex. avdragen preliminärskatt. Att skattebrottslagen uppfattas på det sättet är också mest förenligt med brottets grundläggande ändamål. Det riskerar inte heller att komma i konflikt med legalitetsprincipen med dess krav på begriplighet för den som har att följa den straffrättsliga regleringen.
Mot den bakgrunden kom domstolen fram till att det i den aktuella situationen måste anses vara en förutsättning för straffansvar enligt 2 § skattebrottslagen att en oriktig uppgift om avdragen preliminärskatt har gett upphov till en konkret fara för att resultatet av slutskatteberäkningen är att skatt felaktigt tillgodoräknas. Det är alltså då inte tillräckligt att en oriktig uppgift om preliminärskatteavdrag lämnats och ska beaktas till den skattskyldiges förmån.
Utredningen i målet gav inte något stöd för att det uppkommit konkret fara för att resultatet av slutskatteberäkningen i detta fall skulle bli att personen felaktigt tillgodoräknades skatt. Tvärtom skulle den oriktiga uppgiften om inkomst från flyttbolaget med avdragen preliminärskatt ha lett till kvarskatt för honom. Personen frikändes.