Försäkringskassan menade att den omständigheten att myndigheten brustit i sin utredningsskyldighet innebar att det fanns hinder att pröva målet i sak och att det därför varit rätt av förvaltningsrätten att återförvisa målet till kassan för nytt ställningstagande till om förutsättningarna för återbetalning var uppfyllda.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ärenden om återbetalning initieras av Försäkringskassan och att ett beslut om återbetalning är av betungande karaktär för den enskilde samt att kassan har en egen omfattande utredningsskyldighet i de ärendena och också bevisbördan för att förutsättningarna för återbetalning är uppfyllda. Dessa förhållanden innebar enligt Högsta förvaltningsdomstolen att domstolarnas ansvar för utredningen i mål om återbetalning av socialförsäkringsförmåner måste anses vara mycket begränsat.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen innebär den omständigheten att Försäkringskassan har brustit i sin utredningsskyldighet i ett ärende om återbetalning inte att utredningen i domstolen ska anses så bristfällig att målet inte kan tas upp till prövning i sak. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen bör målet i en sådan situation i stället avgöras utifrån bevisbördans placering. Slutsatsen av detta var att det därför inte kan bli aktuellt att återförvisa ett mål om återbetalning av en socialförsäkringsförmån till Försäkringskassan på grund av att myndigheten har brustit i sin utredningsskyldighet i fråga om sådana omständigheter som kassan har bevisbördan för.