Polisen beslutade om kroppsbesiktning av en då 15-årig pojke eftersom han misstänktes för ringa narkotikabrott. Åtgärden genomfördes i ett trapphus. När poliserna begärde att pojken skulle dra ned kalsongerna gjorde han motstånd. Ingen narkotika påträffades vid undersökningen men pojken åtalades för våldsamt motstånd eftersom han hade satt sig till motvärn vid undersökningen.
Pojken menade att gärningen var fri från ansvar eftersom det var fel av poliserna att genomföra kroppsbesiktningen i ett trapphus.
Han dömdes av både tingsrätten och hovrätten för våldsamt motstånd. I tingsrätten blev påföljden böter. Hovrätten bestämde påföljden till ungdomsvård.
Enligt Högsta domstolen var det fel av polisen att genomföra kroppsbesiktningen i trapphuset. När en sådan åtgärd utförs inomhus ska den enligt bestämmelsen i rättegångsbalken genomföras i ett avskilt rum. Ett trapphus är enligt domstolen inte ett avskilt rum i den mening som avses i bestämmelsen.
När det gäller bedömningen av om en gärning som rubriceras som våldsamt motstånd är straffbar när den har föregåtts av felaktig myndighetsutövning uttalar Högsta domstolen att skyddet för det allmännas verksamhet kräver att det måste vara fråga om en uppenbart obefogad myndighetsutövning för att gärningen ska vara fri från ansvar. Felet vid genomförandet av kroppsbesiktningen var enligt domstolen inte av sådan karaktär att det var fråga om uppenbart obefogad myndighetsutövning. Högsta domstolen har därför funnit att den tilltalade ska dömas för våldsamt motstånd, men att felet vid myndighetsutövningen bör beaktas vid val av påföljd och vid straffmätningen.
När det gäller påföljden gör Högsta domstolen bedömningen att den felaktiga myndighetsutövningen sammantagen med den omständigheten att den tilltalades rätt till domstolsprövning inom skälig tid inte har tillgodosetts (på grund av ett dröjsmål som bedöms uppgå till omkring ett år), medför att det är uppenbart oskäligt att döma honom till påföljd. Domstolen har därför meddelat påföljdseftergift.