Normalt bestämmer domstolen ersättning till ett offentligt biträde för arbete med tillämpning av en timkostnadsnorm som regeringen beslutar om. I ett mål om vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall hade det offentliga biträdet begärt ersättning enligt en förhöjd timersättning med anledning av att biträdet utfört visst arbete utanför kontorstid. Målet handlade om huruvida det fanns anledning att avvika från timkostnadsnormen av det skälet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett offentligt biträde i mål om vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall får antas ha åtagit sig uppdraget under förutsättning att det i allt väsentligt ska kunna utföras under ordinarie kontorstid. För att uppnå det övergripande syftet med regleringen, dvs. att offentliga biträden ska tillerkänns skälig ersättning, ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att det typiskt sett – i en situation, utom biträdets kontroll, som gör det nödvändigt för biträdet att arbeta även utanför ordinarie kontorstid för att kunna utföra uppdraget – finns anledning att tillerkänna biträdet en högre timersättning för att kompensera för det arbete som behövt förläggas till kvällstid eller helg. Högsta förvaltningsdomstolen fann att omständigheterna i målet var sådana att det fanns anledning att avvika från timkostnadsnormen i höjande riktning och bestämde en högre timersättning för det arbete som utförts utanför kontorstid.