En offentlig försvarare företrädde en person misstänkt för mord. Klienten var frihetsberövad med restriktioner. Försvararen, som hade åklagarens tillstånd att ha kontakt med anhöriga till klienten angående praktiska frågor kring bostad m.m., blev tillfrågad av en av de anhöriga om försvararen kunde fråga sin klient om inloggningsuppgifter till dennes sociala medier. Syftet var att stänga ner klientens sociala medier för att stoppa ett drev.
Försvararen fick inloggningsuppgifterna och vidarebefordrade dessa till den anhöriga. Kontona på de sociala medierna raderades efter några dagar, vilket medförde att polisen inte kunde genomsöka dessa på distans.
Försvararens rätt att tala i enrum med sin klient, det s.k. enrumsprivilegiet, är av stor betydelse för både klienten och för försvararens möjlighet att fullgöra sitt uppdrag. Missbruk av enrumsprivilegiet genom förmedling av uppgifter innebär ett åsidosättande av en för advokatverksamheten central regel och utgör en allvarlig överträdelse av god advokatsed.
Om det kan konstateras att förmedlingen av uppgifterna rent faktiskt har påverkat eller klart varit ägnad att påverka brottsutredningen, föreligger som regel sådana försvårande omständigheter som bör leda till uteslutning ur advokatsamfundet.
Även när det föreligger synnerligen försvårande omständigheter av nyss nämnt slag finns det emellertid enligt avgörandet ett visst, om än litet, utrymme att vid en slutlig bedömning i det enskilda fallet kunna frångå uteslutning som disciplinär åtgärd och i stället tilldela försvararen en varning med en kännbar straffavgift. Med hänsyn till det förtroende som enrumprivilegiet innebär är det i så fall en förutsättning att överträdelsen framstår som ett enstaka misstag. Det kan också tillmätas betydelse om försvararen under lång tid varit verksam som försvarare utan anmärkningar.
Högsta domstolen konstaterar att försvararens förmedling av inloggningsuppgifterna till den anhöriga utgör ett tydligt missbruk av enrumsprivilegiet och att raderingen av kontona på sociala medier rent faktiskt försvårat brottsutredningen. Omständigheterna är därför synnerligen försvårande, vilket som regel bör leda till uteslutning ur advokatsamfundet.
Med hänsyn främst till att agerandet inte skedde på uppdrag av klienten, utan föranleddes av önskemål från den anhöriga i en utsatt situation, att det var fråga om ett enstaka misstag och att försvararen har en lång och väl vitsordad verksamhet som försvarsadvokat utan tidigare disciplinära klagomål, fann domstolen att den disciplinära åtgärden trots detta kunde stanna vid en varning förenad med högsta möjliga straffavgift, 250 000 kr.