En efterlevande maka uppgav vid bouppteckningsförrättningen att hon hade en skuld till en av efterarvingarna. Skulden antecknades i bouppteckningen.
Högsta domstolen konstaterar att det förhållandet att en skuld tas upp i en bouppteckning inte i sig innebär att preskriptionsavbrott har skett.
Om en skuld reservationslöst tas upp i en bouppteckning bör emellertid en borgenär som tillhör den krets för vilken bouppteckningen är avsedd, det vill säga är dödsbodelägare eller efterarvinge, anses ha befogad anledning att utgå från att gäldenären anser sig betalningsskyldig för skulden och låtit det komma till borgenärens kännedom. Gäldenären får därför i en sådan situation anses ha erkänt fodringen gentemot borgenären, med följd att preskriptionsavbrott har skett. Eftersom en bouppteckning är avsedd för samtliga dödsbodelägare och efterarvingar saknar det betydelse om borgenären varit närvarande vid bouppteckningsförrättningen eller inte.