Assistansersättning lämnas för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter med ett särskilt angivet belopp per timme. Beloppet bestäms som ett schablonbelopp för varje år som beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans. Ersättningen betalas ut månadsvis i förskott eller efterskott av Försäkringskassan. Det här målet handlade om ersättning kunde lämnas med ett lägre belopp per timme än schablonbeloppet.
Personen som målet gällde var beviljad assistansersättning. Han hade själv anställt sina assistenter och ansökte om att få ersättning för sina kostnader i efterskott. Försäkringskassan fastställde hans belopp per timme till ett belopp som var lägre än schablonbeloppet med motiveringen att ersättning i hans fall skulle lämnas för faktiskt redovisade och godkända kostnader. Myndigheten framhöll att det endast härigenom kan säkerställas att assistansersättning används för avsedda ändamål.
Den enskilde överklagade till förvaltningsrätten som biföll överklagandet och fastställde hans belopp per timme till schablonbeloppet. Kammarrätten avslog Försäkringskassans överklagande dit. Försäkringskassan överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att assistansersättning enligt en viss bestämmelse ska lämnas med ett schablonbelopp och framhöll att det bör krävas författningsstöd för att den bestämmelsen ska kunna frångås. Domstolen ansåg att paragrafen om schablonbelopp uttömmande reglerar under vilka förutsättningar Försäkringskassan får lämna ersättning med ett timbelopp som understiger schablonen. Det undantag som finns i tredje stycket i paragrafen var inte tillämpligt i det aktuella målet. Det innebar att personen som målet gällde hade rätt till ersättning med ett belopp per timme som motsvarade schablonbeloppet. Överklagandet avslogs.