Enligt 41 § första stycket 1 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, får en socialnämnds beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol när nämnden har beslutat om var vården ska inledas eller beslutat i fråga om att flytta den unge från det hem där han eller hon vistas.
I målet hade en socialnämnd beslutat att stadigvarande placera ett barn i ett familjehem som var samma hem som barnet sedan tidigare varit jourhemsplacerat i. Barnets vårdnadshavare överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som avslog överklagandena dit. Kammarrätten bedömde däremot att socialnämndens beslut inte var överklagbart och avvisade vårdnadshavarnas överklaganden av beslutet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att om socialnämnden redan har beslutat om var vården av den unge ska inledas får ett senare placeringsbeslut anses innefatta även ett ställningstagande i fråga om den unge ska flytta, eller inte flytta, från det hem där han eller hon vistas. Socialnämndens beslut är därmed ett sådant beslut i fråga om att flytta den unge som avses i 41 § första stycket 1 LVU.
Högsta förvaltningsdomstolen finner därmed att kammarrätten inte borde ha avvisat överklagandena. Domstolen upphäver därför kammarrättens beslut, förutom i de delar som avser sekretess och ersättning till offentliga biträden, och visar målet åter till kammarrätten för ny handläggning.