En person åtalades för tretton brott och dömdes i tingsrätten för ett av dem och frikändes i övrigt. Domen överklagades. Hovrätten fällde för samtliga åtalade brott och bestämde en strängare påföljd.
Efter tingsrättens dom men före hovrättens dom hade personen dömts för ytterligare brott i ett annat mål.
Högsta domstolen har kommit fram till att bestämmelserna i 34 kap. brottsbalken inte ska tillämpas när hovrätten dömer den tilltalade för fler brott än enligt tingsrättens delvis fällande dom och den tilltalade – därefter men innan hovrätten slutligen prövar målet – har dömts för brottslighet i ett annat mål.
Det betyder i detta fall att den dömde vid påföljdsbestämningen inte får fördel av den så kallade asperationsprincipen, som ska iakttas vid nyupptäckt brottslighet.
Benämning
”Brevinkastet II”