En part lade i ett dispositivt tvistemål fram vissa handlingar – bland annat viss e-postkorrespondens – sakframställningsvis. Motparten angav att han inte ifrågasatte handlingarnas äkthet.
Hovrätten angav att skriftliga handlingar som läggs fram sakframställningsvis utgör påståenden om de bevisfakta som framgår av handlingarna och att domstolen inte kan göra någon värdering av innehållet i handlingarna i förhållande till tvistiga rättsfakta i målet.
Högsta domstolen konstaterar i sitt avgörande att en domstol är skyldig att vid sin prövning av målet beakta allt som utgör processmaterial och att det gäller oavsett om en ostridig handling förts in i målet sakframställningsvis eller om den åberopats som bevisning. Det har därför utgjort rättegångsfel av hovrätten att bortse från handlingarna vid sin prövning.
I avgörandet framhålls också att ostridiga handlingar – även om de kan föras in i processen sakframställningsvis – kan åberopas som bevisning och att det ofta är lämpligt att så sker.