En person sökte strandskyddsdispens för att bygga bland annat en brygga. Länsstyrelsen beslutade att överpröva kommunens dispensbeslut. Därefter var handläggningen inaktiv i cirka ett år och elva månader. Den totala tiden i tre instanser fram till slutligt avgörande blev två år och åtta månader. Personen väckte en skadeståndstalan mot staten och menade att hennes rätt till prövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen hade överträtts.
Högsta domstolen har kommit fram till att perioden av inaktivitet hos länsstyrelsen var klart längre än vad som kan anses godtagbart. Det ansågs dock – mot bakgrund av den totala tiden fram till slutligt avgörande av målet – inte vara tillräckligt allvarligt för att innebära att staten gjort sig skyldig till en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen.