Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom meddelad i mål om offentlig upphandling

Mål: 960-26
Fråga om en upphandlande myndighet kan ställa krav som möjliggör intern referenstagning avseende kvalificeringskrav och hur användningen av sådana egenreferenser förhåller sig till bestämmelserna om uteslutning av leverantörer.

Vid en offentlig upphandling kan den upphandlande myndigheten i vissa fall utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, t.ex. om leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare upphandlat kontrakt och detta har medfört att det tidigare kontraktet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder. Den upphandlande myndigheten får också ställa krav på att leverantörerna ska vara kvalificerade i vissa avseenden. Ett sådant kvalificeringskrav kan innebära att leverantören ska förfoga över nödvändiga personalresurser och tekniska resurser samt ha en sådan erfarenhet som behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras.

I målet ställde den upphandlande myndigheten ett kvalificeringskrav på att leverantören ska ha erfarenhet av uppdrag av liknande art och omfattning som ska kunna visas genom två referensuppdrag. Om en leverantör hade haft ett avtal med kommunen inom de tre senaste åren skulle detta anges som ett av uppdragen, s.k. egenreferens.

En leverantör träffades av kravet på egenreferens. Efter referenstagningen meddelade den upphandlande myndigheten att denna leverantör med hänsyn till egenreferensen inte hade den kapacitet som krävdes och därför inte hade kvalificerats för att få lämna anbud i upphandlingen. 

Leverantören ansökte om överprövning, men fick sin ansökan avslagen i förvaltningsrätten. Kammarrätten beslutade däremot att upphandlingen ska göras om. Kammarrätten ansåg att användandet av egenreferenser inte får medföra att den leverantörsskyddande reglering som finns för uteslutningsförfarandet inte får avsedd verkan. Enligt kammarrätten har kvalificeringskravet i fråga givits ett sådant innehåll att det medfört en otillåten konkurrensbegränsande verkan i strid med principerna om proportionalitet och likabehandling.

Den fråga som Högsta förvaltningsdomstolen tagit ställning till är om en upphandlande myndighet kan ställa krav som möjliggör intern referenstagning avseende kvalificeringskrav och hur användningen av sådana egenreferenser i så fall förhåller sig till bestämmelserna om uteslutning av leverantörer.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att utgångspunkten är att upphandlande myndigheter får ställa krav på egenreferenser inom ramen för kvalificeringen. Vidare bedömdes att bestämmelserna om uteslutning inte har någon bäring på utformningen eller tillämpningen av ett kvalificeringskrav. Domstolen ansåg att det i målet aktuella kvalificeringskravet var förenligt med regelverket. Kammarrättens avgörande upphävdes och målet visades åter till kammarrätten för fortsatt handläggning.

Publicerad:2026-11-20 14.03av Högsta förvaltningsdomstolen