Bakgrund
I samband med inventeringar på Kungliga Myntkabinettet upptäcktes det att mynt saknades i samlingarna. Misstankar mot en tidigare anställd vid kabinettet uppkom när det visade sig att han hade lämnat in mynt för försäljning till en auktionsfirma.
Enligt åtalet har den tidigare anställde sålt ca 200 mynt som frånhänts Kungliga Myntkabinettet genom brott. Det rör sig bl.a. om svenska, tyska, italienska, ryska och vikingatida mynt som enligt åtalet ska ha sålts på auktioner och till privatpersoner mellan 2009 och 2013.
Den tidigare anställde har förnekat brott. Han har uppgett att han förvärvat de sålda mynten på laglig väg, genom arv, gåvor, byten och köp. Avseende en av åtalspunkterna har han förnekat att han överhuvudtaget har hanterat ett sådant mynt. Han har också invänt att eventuella brott är preskriberade eftersom han införskaffat samtliga mynt före 2008, vilket är mer än tio år före det att han delgavs åtalet.
Tingsrättens bedömning
I ett fall har tingsrätten funnit att det inte är bevisat att den tilltalade har befattat sig med det specifika myntet, och därmed redan av det skälet ogillat åtalet i den delen.
Beträffande åtalet i övrigt har tingsrätten kommit fram till att de mynt som har sålts av den tilltalade på auktioner och till privatpersoner är av samma slag som de som saknas i Kungliga Myntkabinettets samlingar.
Tingsrätten har därefter prövat om eventuella brott kan vara preskriberade. Tingsrätten har funnit att preskriptionstiden ska räknas från den första handling som utgör ett fullbordat häleri och att senare åtgärder med mynten inte inverkar på preskriptionstiden. Det är åklagaren som har bevisbördan för att preskription av eventuella brott inte har inträtt. Eftersom åklagaren inte har presenterat någon utredning till stöd för att den tilltalade första gången befattat sig med de sålda mynten efter december 2008 har åklagaren inte bevisat att eventuella brott inte är preskriberade. Åtalet har därför redan av det skälet ogillats i sin helhet. Det har mot den bakgrunden inte funnits någon anledning för tingsrätten att pröva om de sålda mynten är samma mynt som de som saknas på Kungliga Myntkabinettet.
Med hänsyn till preskription har Kungliga Myntkabinettets skadeståndsanspråk avslagits. Vidare har Kungliga Myntkabinettets yrkande om bättre rätt till sju vikingatida mynt avslagits eftersom det inte är bevisat att just dessa mynt kommer från Kungliga Myntkabinettet. Slutligen har tingsrätten hävt ett tidigare beslut om kvarstad mot den tilltalade.
Tingsrättens ledamöter är överens om domen.
Rättens ordförande har varit rådmannen Carl Winnberg.
För beställning av domen och handlingar i målet, kontakta avdelning 1.