IVO återkallade i januari 2023 Humana Assistans tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans, ledsagarservice, avlösarservice och hemtjänst. Beslutet motiverades med att Humana Assistans och dess företrädare inte uppfyllde krav på lämplighet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (”LSS”) och socialtjänstlagen (”SoL”). Humana Assistans överklagade beslutet till Förvaltningsrätten som konstaterade att det inte var klarlagt att vare sig Humana Assistans eller dess företrädare var olämpliga enligt LSS eller SoL. IVO:s beslut upphävdes.
Humana Assistans, som menar att det förekommit fel och försummelse i IVO:s handläggning och beslut, har yrkat att staten ska ersätta Humana Assistans för skada i form av kundförluster och rättegångskostnader i förvaltningsprocessen. Yrkat belopp uppgår till drygt 273 miljoner kr plus ränta.
Tingsrätten har ogillat Humana Assistens talan. Tingsrätten, som inte haft till uppgift att överpröva IVO:s beslut, har enbart tagit ställning till om det i skadeståndsrättslig mening förekommit fel eller försummelse, eller om beslutet inneburit en rättighetskränkning, som ger rätt till skadestånd. Den omständigheten att Förvaltningsrätten gjort en annan bedömning än IVO innebär i sig inte att IVO:s beslut är felaktigt eller försumligt.
- Myndigheter och domstolar kan göra olika bedömningar utan att det utlöser skadeståndsskyldighet. Tingsrätten har kommit fram till att IVO:s beslut har fattats inom ramen för det bedömningsutrymme som IVO haft att agera utifrån. Beslutet kan därför inte anses innebära ett fel eller försummelse som kan grunda skadeståndsansvar för staten, säger tingsfiskalen Maria Erlandsson som varit referent i målet.
IVO:s beslut innebar att verksamheten med ca 2 000 assistanstagare och ca 10 000 anställda skulle avvecklas på tio dagar. Tingsrätten har noterat att det är ett förhållande som i sig framstår som uppseendeväckande. Men det måste enligt tingsrätten beaktas att IVO har haft att förhålla sig till en lagbestämmelse om att beslut om återkallelse av tillstånd gäller omedelbart. Trots det har IVO gett Humana Assistans viss tid för avveckling. Tingsrätten har alltså ändå kommit fram till att beslutet inte kan anses utgöra fel eller försummelse som kan grunda skadeståndsansvar för staten.
Enligt tingsrätten har det inte heller förekommit fel eller försummelse i IVO:s handläggning av tillsynsärendet som ledde fram till beslutet att återkalla tillståndet.
Humana Assistans har också gjort gällande att bolaget har rätt till skadestånd på den grunden att tillståndsåterkallelsen inneburit en kränkning av bolagets äganderätt enligt Europakonventionen och näringsfrihet enligt regeringsformen. Enligt tingsrätten har någon sådan kränkning inte skett, varför Humana Assistans inte kan tillerkännas skadestånd på den grunden heller.
När det gäller Humana Assistans yrkande om ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsprocessen har tingsrätten konstaterat att någon sådan rätt inte förelegat utifrån en direkt tillämpning av rätten till en rättvis rättegång. Även när det gäller ersättning för rättegångskostnader på grund av fel eller försummelse vid myndighetsutövning, gör tingsrätten samma bedömning som i fråga om kundförlusterna. Bolagets rättigheter har inte heller kränkts på ett sådant sätt att det ska ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader.
Enligt tingsrätten har Humana Assistans haft fog för att överklaga IVO:s beslut. Det rörde bolagets existens och överklagandet ledde till ändring av beslutet. Tillämplig praxis från Europadomstolen avser dock fysiska personer där en avsaknad av rätt till ersättning för rättegångskostnader inneburit oproportionerliga inskränkningar av deras möjligheter att tillvarata sin rätt. - Humana Assistans är i stället ett aktiebolag med omfattande verksamhet och omsättning, varför en sådan situation inte har varit för handen, säger Maria Erlandsson.