En av alla verksamma teckenspråkstolkar i landet är Jonas Mattsson. Han är en erfaren rättstolk och anlitas av Kammarkollegiet som språkexpert vid auktorisationsprov av rättsteckenspråkstolkar. Han tolkar även vid utbildningen i rättstolkning, en utbildning som ges vid Fellingsbro folkhögskola i Örebro.
För en utomstående så verkar det vara svårt att tolka en rättegång. Men enligt Jonas Mattsson underlättar systematiken och ordningen för en rättsteckenspråkstolk.
– Givetvis är det svårt att tolka rättegångar. Men jämfört med många andra tolkuppdrag jag har så är rättegångstolkningar rätt smidiga. Anledningen är att rättssystemet bygger på en bestämd ordning och struktur vilket gör att jag i ett tidigt skede kan förbereda mig. Har jag tur och har kunnat vara med vid advokatsamtal så har jag kunnat avkoda det språkliga och på så vis förberett mig bättre. Jag kan i god tid förbereda olika tecken när jag går igenom förundersökningsmaterial och de olika lagrummen. Det är ett systematiskt upplägg där jag vet vad jag kan förvänta mig.
Det juridiska språket är en utmaning
Även om det är systematik och struktur vid huvudförhandlingar så finns det delar som är besvärliga, exempelvis slutpläderingarna som är svåra att förbereda sig inför.
– Det juridiska språket är relativt nytt i den teckenspråkiga världen och det är fortfarande ett outvecklat område i form av teckenval. Vid slutpläderingarna är det svårare att hitta de där snabba översättningarna och det kan bli rätt slitsamt för tolkarna. Det kan till exempel handla om hänvisningar till domar och rättspraxis där ord som inte finns i teckenspråket används.
Ett språk för ögat
Teckenspråk är ett språk för ögat och bygger på synliga rörelser. En viktig del i språket är ansiktets rörelser vilka fungerar som grammatiska signaler. Den tecknande kan utnyttja olika riktningar eller positioner framför sig för att syfta på det man pratar om. Är det en person i en rättssal med ett vagt teckenspråk blir det utmanande för en tolk då det finns risk för missuppfattningar.
– Om det är någon i förhandlingen som är otydlig så kan det i sin tur skapa en osäkerhet för mig som tolk. Jag kanske inte får det tydliga svaret jag behöver eller förväntat mig för att förmedla rätt innehåll. Då hamnar jag i en besvärlig situation i hur budskapet ska förmedlas, allting går ju via mig. Jag måste få rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra arbete.
– Tyvärr är inte det fallet vid alla tillfällen. Det händer ibland att det från rättens sida mumlas eller talas otydligt. Jag brukar göra det bästa möjliga utifrån de förutsättningar som ges men det får aldrig riskera att bli en feltolkning och att rättssäkerheten därmed äventyras.
Bemötande är viktigt
Bemötandet i rättssalen är något som Sveriges Domstolar har utvecklat under många år vilket märks enligt Jonas Mattsson. Men han vill trycka på skillnaden för människor som tillhör en minoritetsgrupp och den utsattheten som kan prägla gruppen i ett visst sammanhang.
– Att vara i en domstol är att vara i ett oerhört formellt sammanhang. Om du är döv så ingår du i en minoritetsgrupp. För personer som inte talar det svenska språket eller ingår i den hörande världen blir minoritetskänslan än mer tydlig så fort du kliver in i domstolsbyggnaden. Du är beroende av hjälpmedel och dina tolkar. Det är helt enkelt en situation med en beroendeställning som säkert upplevs som rätt tuff av de som hamnar i den situationen. Från rättens sida gäller det då att tänka på bemötandet och ha en förståelse för den utsattheten som individen kan uppleva. Trots att samhället är skapat utifrån de hörandes villkor så upplever jag ändå att det numera finns en djupare kunskap och förståelse för personer som är en del av den döva kulturen.