Att bli jurist var inget som Petra Lundh drömde om, hon ville bli lärare. Men betygen räckte inte till och det var lättare att komma in på juristutbildningen än på lärarhögskolan på den tiden. Idag har hon en lång karriär inom Sveriges Domstolar bakom sig, bland annat som chefsrådman på Stockholms tingsrätt och som lagman på Södertörns tingsrätt. Sedan 2018 är hon Riksåklagare.
Varför återvänder du till Sveriges Domstolar?
– Det var ett svårt beslut att ta då jag trivs otroligt bra som Riksåklagare och jag känner att jag har mycket kvar att göra. Men när presidentposten blev ledig funderade jag länge och landade till slut i att det är en chans som jag inte kan missa.
Vilka erfarenheter som Riksåklagare tar du med dig tillbaka?
– Till mångt och mycket står Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar inför samma utmaningar, till exempel kompetensförsörjningen. Under min tid som Riksåklagare har myndigheten vuxit med 30 procent, från 1 400 till nästan 1 900 medarbetare. För oss är det oerhört viktigt att behålla våra medarbetare och vi bedriver ett aktivt arbete för att få dem att vilja stanna kvar. Vi ser till exempel över och utvecklar karriärvägar och lönestrukturer. Vi jobbar också med vår arbetsmiljö och med chefs- och ledarskapsfrågor. Det är frågor som i allra högsta grad också är aktuella inom Sveriges Domstolar.
Chefs- och ledarskapet i fokus
Att Petra Lundh har ett stort intresse för just chefs- och ledarskapsfrågorna är tydligt. Hon berättar hur Åklagarmyndigheten 2019 påbörjade ett strukturerat arbete som bland annat syftade till att göra det mer attraktivt att vara chef. Men hon lyfter också fram vikten av att kunna göra karriär utan att vara chef.
– Alla vill inte vara chefer. Att vara en oerhört duktig åklagare eller domare borde räcka för att kunna göra karriär. På Åklagarmyndigheten har vi infört flera olika befattningar, nu senast statsåklagare som är en möjlighet till karriär för den som inte vill vara chef. Våra 25 statsåklagare är experter som tar sig an de mest komplexa, grova och omfattande ärendena och de är en nationell resurs.
Tror du att Sveriges Domstolar har något att lära av Åklagarmyndigheten här?
– Det tror jag absolut. Vår utmaning är densamma, att vi rekryterar chefer internt. Då måste vi jobba strategiskt med ledarskapsfrågorna och göra det attraktivt att vara chef. Men jag tror också att vi måste titta på karriärvägar och lönestrukturen.
Att vara president på Svea hovrätt brukar beskrivas som ett av Sveriges finaste juristjobb. Du har ju redan en väldigt framgångsrik karriär i bagaget, vad är det som driver dig?
– Jag är väldigt utvecklingsinriktad och vill bidra till att göra saker lite bättre. Jag drivs också av att se mina medarbetare utvecklas och kliva fram.
Du efterträdde Anders Perklev som Riksåklagare och nu också som hovrättspresident. Kommer du att avsluta karriären som justitieråd?
– Nja, det har jag svårt att se då jag är väldigt road av chefs- och ledarskapsfrågor. Men man ska aldrig säga aldrig! *skratt*
