Syftet med lagen är att garantera enskildas rätt till domstolsprövning vid tvister om civila rättigheter eller skyldigheter i enlighet med Europakonventionen. Både enskilda personer och miljöorganisationer kan ansöka om rättsprövning.
– En förutsättning för att man som enskild ska kunna begära rättsprövning är att regeringens beslut påverkar dina civila rättigheter och skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, säger justitiesekreteraren Sarah Helaoui.
Vad rättsprövningen omfattar
Förutom ren lagtolkning omfattar Högsta förvaltningsdomstolens rättsprövning även frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen kan också gälla fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. Högsta förvaltningsdomstolen kan upphäva regeringsbeslutet, besluta att det ska stå fast eller återförvisa ärendet till regeringen för ny handläggning.
Mårten Olsson arbetar också som justitiesekreterare vid Högsta förvaltningsdomstolen, han förklarar:
– Återförvisning är mycket ovanligt. Det kan bli aktuellt om regeringen har fattat sitt beslut utifrån felaktiga förutsättningar och ett nytt beslut behöver fattas utifrån rätt förutsättningar. Det skulle även kunna bli aktuellt om det har gjorts något handläggningsfel.
Men det är inte alla regeringsbeslut som kan rättsprövas. Det första steget i ett rättsprövningsmål är att avgöra om den sökande har talerätt och om beslutet är ett sådant som överhuvudtaget kan tas upp för prövning.
– Det förekommer att personer ansöker om rättsprövning av till exempel regeringens beslut om en förordning men det är så kallade normbeslut som inte kan rättsprövas. För att vi ska kunna rättspröva ett beslut måste det vara ett beslut i ett enskilt ärende, säger Mårten Olsson.
30 ansökningar om året
Varje år får Högsta förvaltningsdomstolen in cirka 30 ansökningar om rättsprövning. Samtidigt som antalet inkommande mål är ganska konstant har komplexiteten i prövningarna ökat.
Under år 2022 har Högsta förvaltningsdomstolen hanterat tre mycket omfattande mål om rättsprövningar med bäring på bland annat miljöfrågor. Så sent som i december fastslog domstolen att regeringens beslut från 2021 om att ge Cementa ett tillfälligt tillstånd till täkt av kalksten inte stred mot någon rättsregel. Under året har handläggningen också påbörjats av regeringens beslut om att bevilja ett bolags ansökan om bearbetningskoncession för en gruva i Kallak i Jokkmokks kommun, som klandrats både av två samebyar och miljöorganisationer. Flera miljöorganisationer har också begärt rättsprövning av regeringens beslut att tillåta ett kärnbränsleförvar i Forsmark och en inkapslingsanläggning vid Oskarshamns kärnkraftverk.
– Enklare mål försöker vi avgöra inom några månader men mer komplicerade eller omfattande mål kan ta upp till ett år eller mer, säger justitiesekreterare Sarah Helaoui.
Skydda demokratin
Patrik Bremdal är forskare och lektor i offentlig rätt vid Uppsala universitet med inriktning mot mänskliga rättigheter. Han betonar att rättsprövningslagen är en viktig ventil i en rättsstat för att se till att en regering inte tar beslut som går i strid med vår konstitution eller våra skyldigheter enligt Europakonventionen.
– Det är ett sätt att skydda vår demokrati och de spelregler vi har satt upp. Därför är det också viktigt att domstolen tar den uppgiften på allvar och står upp för grundlagen och inte enbart ser till det enskilda fallet utan också till vilka konsekvenser i förlängningen ett enskilt beslut kan få för demokratin och rättsstaten. Det är extra viktigt i dag när politiska beslut allt oftare tas väl snabbt och beredningskraven kanske inte alltid uppfylls, säger Patrik Bremdal.
