Brottet olaga förföljelse är i sig inte ett artbrott

Mål: B 2570-19
I avgörandet behandlar Högsta domstolen frågor om straffvärde och påföljdsval vid olaga förföljelse, liksom hur annan till brottet kopplad brottslighet ska bedömas.

I målet hade den tilltalade gjort sig skyldig till olaga förföljelse bestående av en misshandelsgärning, tre fall av ofredande och ett fall av olovlig identitetsanvändning. I avgörandet behandlar Högsta domstolen hur straffvärdet ska bestämmas och vilken påföljd som bör väljas för brottet. I avgörandet behandlas också det samlade straffvärdet av den olaga förföljelsen och ytterligare brottslighet, dataintrång och grovt förtal, som varit kopplad till den olaga förföljelsen.

Enligt Högsta domstolen ska straffvärdet för brottet olaga förföljelse anses vara högre än om det fastställs ett gemensamt straffvärde för de ingående gärningarna. Olaga förföljelse är emellertid inte ett artbrott. Däremot finns det vid bedömningen av om en eller flera av gärningarna ska påverka valet av påföljd anledning att ta hänsyn till om något eller några av de ingående gärningarna är brott av sådan art som i sig utgör skäl för fängelse.

När det föreligger ett tydligt samband mellan de brottsliga gärningar som utgör delar av den olaga förföljelsen och annan brottslighet, bör sambandet i vissa fall ges betydelse på så sätt att reduktionen av den samlade brottslighetens straffvärde blir mindre än annars.

Bifogade filer