En kvinna dömdes i sin utevaro av en domstol i Iran för medhjälp till förfalskning till fängelse sex månader och brukande av falsk urkund till fängelse tre år. Kvinnan hade med hjälp av en man, som felaktigt presenterats som hennes make, fått ett officiellt samtycke att lämna Iran tillsammans med sitt barn och sedan med hjälp av förfalskade handlingar kunnat utverka pass för sig och barnet, varigenom de kunnat lämna landet. Kvinnan hade tidigare dömts till spöstraff för äktenskapsbrott och riskerade att det omvandlades till stening. Hon fick flyktingstatus och beviljades uppehållstillstånd i Sverige.
Iran gjorde en framställning om att kvinnan skulle utlämnas dit för verkställighet av fängelsestraffen för förfalskningsbrotten. Högsta domstolen har funnit att det föreligger hinder mot utlämning. I avgörandet slås fast att risk för förföljelse på grund av kön – liksom på grund av sexuell läggning – kan utgöra hinder enligt 7 § utlämningslagen. Härigenom uppnås samstämmighet med utlänningslagens bestämmelser om flyktingstatus.