Förverkande av villkorligt medgiven frihet

Mål: B 27-21, B 4907-21
Högsta domstolen har i två mål gett vägledning när det gäller förverkande av villkorligt medgiven frihet för den som efter ett tidigare fängelsestraff har begått ny brottslighet.

För den som har frigetts villkorligt från ett fängelsestraff gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst ett år. Om den villkorligt frigivne begår nya brott under prövotiden är utgångspunkten att den villkorligt medgivna friheten eller en del av den ska förklaras förverkad om det inte finns särskilda skäl som talar emot det.

De särskilda skäl som anges i lagtexten är att den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet, om lång tid har förflutit mellan brotten eller om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt. I förarbetena till bestämmelsen har det framhållits att detta endast är exempel. Regeln om oskälighet tydliggör att det alltid måste göras en samlad bedömning och att den sammantagna reaktionen inte får framstå som orimlig.

Vid bedömningen av om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet är det också av betydelse om den nya brottsligheten i sig är av allvarlig eller lindrig beskaffenhet. När den nya brottsligheten är allvarlig ska förverkande normalt ske, även om brottsligheten vid en ren jämförelse är lindrigare än den tidigare. När det gäller den tid som förflutit mellan brotten ska även den tid som gått sedan den tidigare domen eller den villkorliga frigivningen beaktas. Särskilt när den tilltalade har suttit frihetsberövad från den tidigare brottsligheten fram till villkorlig frigivning bör tidpunkten för den nya brottsligheten sättas i relation till den villkorliga frigivningen. Att den nya brottsligheten har begåtts först i slutet av en lång prövotid kan utgöra ett skäl att inte förverka eller att i vart fall förverka enbart en del av den villkorligt medgivna friheten.

Det ena målet gällde en person som hade dömts till fängelse i två år och som knappt tre månader efter den villkorliga frigivningen hade begått ett narkotikabrott som hade ett straffvärde på en månad. Högsta domstolen förklarade en månad av den villkorligt medgivna friheten förverkad.

Det andra målet avsåg en person som hade dömts för bl.a. grovt narkotikabrott till fängelse i 10 år och som i slutet av prövotiden som var nästan fyra år hade begått mycket allvarlig brottslighet med ett straffvärde på fyra år. Den villkorligt medgivna friheten förklarades förverkad till en tid av ett år och sex månader.