En man startade ett aktiebolag där han var ensam styrelseledamot. En bekant, som han kände bara till förnamnet, skulle sköta all bolagets verksamhet. Mannen hade därför inte någon närmare kännedom om bolagets uppdrag eller anställda och inte heller om de betalningar bolaget tog emot eller utförde.
Det skedde inbetalningar till bolagets konto med sammanlagt drygt 2,7 miljoner kr. Styrelseledamoten tog, på uppmaning av sin bekant, ut beloppet i kontanter vid sammanlagt 25 tillfällen och överlämnade kontanterna till honom.
Bolaget gick i konkurs. Det konstaterades då att det saknades räkenskapsmaterial och att bolagets kontoutdrag inte gav stöd för att bolaget hade haft några rörelsekostnader eller betalat ut några löner.
Styrelseledamoten åtalades för näringspenningtvätt. Straffansvaret för det brottet grundas på att gärningsmannen gör sig skyldig till ett klandervärt risktagande genom att han eller hon medverkar till en åtgärd, t.ex. viss hantering av pengar, trots att åtgärden – vid en objektiv bedömning – skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte.
Högsta domstolen uttalar att vid bedömningen är det av betydelse i vilket sammanhang som transaktionen vidtas, varför transaktionen genomförs samt med vem och på vilket sätt den utförs.
Näringspenningtvätt kan ske genom att ett eller flera företag används för att slussa pengar och på så sätt dölja att de härrör från brott eller brottslig verksamhet. Det kan vara oklart varifrån pengarna kommer, varför transaktionerna genomförs och vad pengarna ska användas till, något som ofta innebär att åtgärderna kan antas ha skett i penningtvättssyfte. Att det är fråga om en transaktion som avser en stor mängd kontanter kan också, beroende på sammanhanget, leda till samma slutsats.
Högsta domstolen fann att mannen hade medverkat till åtgärder som skäligen kunde antas ha varit vidtagna i penningtvättssyfte. Han dömdes för 20 brott av normalgraden och fem grova brott till fängelse i ett år och tio månader.