Den som hos Polismyndigheten eller vissa andra myndigheter falskt tillvitar (dvs. beskyller) någon annan en brottslig gärning döms för falsk tillvitelse (numera ändrat till falsk beskyllning) till fängelse i högst två år. I den delen handlar straffbestämmelsen om att någon direkt pekar ut någon annan för brott och att utpekandet är osant. För falsk tillvitelse (falsk beskyllning) döms även den som till en sådan myndighet osant påstår besvärande omständighet om någon annan. I dessa fall handlar det om att någon indirekt pekar ut någon annan för brott och att det indirekta utpekandet är osant. Åklagaren måste bevisa att det är fråga om osanna uppgifter.
Bakgrunden var att en ung flicka övernattade hos en några år äldre pojke. Under natten skedde ett samlag, enligt pojken frivilligt, enligt flickan blev hon våldtagen. Till polisen lämnade flickan osanna uppgifter om var övernattningen ägde rum och om att två väninnor till henne fanns i samma lägenhet. Hon ändrade senare dessa uppgifter men vidhöll att hon blivit våldtagen. Hon åtalades för falsk tillvitelse och åklagaren gjorde gällande att hon osant påstått besvärande omständighet om pojken.
Enligt Högsta domstolen avses med besvärande omständighet uppgift som utgör en beskyllning. Om en person som säger sig ha blivit utsatt för ett brott har lämnat uppgifter som visar sig vara felaktiga, men den direkta beskyllning som personen har gjort om brott inte påstås eller bevisas vara osann, är utrymmet begränsat för att anse att de felaktiga uppgifterna är besvärande. För att en felaktig uppgift i en sådan situation ska anses vara besvärande, måste uppgiften ta sikte på själva gärningen och medföra att den har framstått som allvarligare än den skulle ha gjort om den osanna uppgiften inte hade lämnats.
I det aktuella fallet hade den direkta beskyllningen om våldtäkt varken påståtts eller bevisats vara osann. De osanna uppgifter som flickan hade lämnat fick inte heller gärningen att framstå som allvarligare. Mot den bakgrunden frikänner Högsta domstolen flickan.