Målet gäller bestämmande av skadestånd för annan ideell skada för det oriktiga förvaltarskapet, det vill säga vilket skadeståndsbelopp som staten ska betala i konventionsskadestånd till den enskilde som drabbats för bland annat den känsla av utsatthet och maktlöshet som kränkningen av hans rätt till självbestämmande och värdighet inneburit.
Högsta domstolen konstaterar i domen att anordnandet av förvaltarskap för mannen hade skett utan att det funnits grund för det och efter en handläggning som varit förknippad med ett flertal allvarliga rättssäkerhetsbrister. Att under sådana omständigheter fullständigt förlora rättshandlingsförmågan utgör en mycket allvarlig kränkning av den enskildes självbestämmande och värdighet och en överträdelse av rätten till privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.
Domstolen bedömer vidare att kränkningen måste ha inneburit en påtaglig känsla av maktlöshet och en hög grad av utsatthet. Överträdelsen pågick under ett års tid. De processuella bristerna som innebar att legala krav hade åsidosatts har varit ägnade att förstärka känslan av maktlöshet och utsatthet.
Högsta domstolen bestämmer att staten ska betala 150 000 kr för annan ideell skada, vilket är ett betydligt högre skadeståndsbelopp än vad tingsrätten och hovrätten tidigare hade beslutat. Mannen får också ett visst skadestånd för ren förmögenhetsskada.