I ett skiljeförfarande mellan ett bostadsbolag och en byggnadsentreprenör angående en tvist om återstående betalning för två entreprenader bifölls entreprenörens anspråk till viss del och ogillades i övrigt. Sedan entreprenören väckt klandertalan mot skiljedomen upphävde hovrätten domen endast i den del där anspråket ogillats. I övrigt stod skiljedomen fast.
Högsta domstolen uttalar att en skiljedom inte bör upphävas i större utsträckning än vad som är nödvändigt. En bedömning ska göras av om klandergrunden träffar skiljedomen i dess helhet eller om det finns delar som inte berörs. Om en viss del av skiljedomen inte berörs måste rätten bedöma om den delen kan särskiljas från domen i övrigt. Denna bedömning ska ske bland annat med beaktande av parts möjlighet att få en ny prövning av den del som skulle upphävas. Därvid bör som regel de allmänna svenska principerna om res judicata tillämpas.
I detta fall kommer Högsta domstolen fram till att det ogillade anspråket på betalning inte skulle kunna prövas i ett nytt förfarande med hänsyn till principerna om res judicata. Det innebär att de två delarna av domen inte kan särskiljas från varandra. Därav följer att skiljedomen inte kan upphävas endast delvis. Mot den bakgrunden, och eftersom entreprenören inte har yrkat att skiljedomen ska upphävas i dess helhet, ogillar Högsta domstolen klandertalan.