En arvinge klandrade en boutredningsmans beslut om arvskifte. Arvingen gjorde gällande att beslutet skulle upphävas och att ärendet skulle återförvisas för att bouppteckning inte kunde anses vara förrättad då någon korrekt sådan inte registrerats av Skatteverket, och för att något skiftessammanträde inte hade hållits.
I avgörandet konstaterar Högsta domstolen att det förhållandet att Skatteverket har avslagit en begäran om registrering talar för att en bouppteckning inte uppfyller kraven som följer av 20 kapitlet i ärvdabalken, men att det inte nödvändigtvis innebär att en bouppteckning inte har förrättats. Den frågan måste bedömas mot bakgrund av hur allvarlig bristen är.
Högsta domstolen konstaterar vidare att det inte finns något undantag från regeln om att skiftessammanträde ska hållas, men att betydelsen av en brist i detta avseende får prövas i relation till förhållandena i det enskilda fallet. Med tanke på att ett upphävande av arvskiftesbeslut i kombination med återförvisning av ärendet medför ytterligare kostnader för dödsboet och tidsutdräkt för de berättigade att ta del av kvarlåtenskapen, bör återförvisning inte ske utan att det finns goda skäl för det.
Vid prövningen av omständigheterna i detta fall kommer Högsta domstolen fram till att den brist som kan föreligga beträffande kallelse till bouppteckningssammanträde inte är av så allvarligt slag att någon bouppteckning inte ska anses vara förrättad. Beträffande frånvaron av skiftessammanträde beaktar domstolen bland annat att parterna getts möjlighet att framföra sina synpunkter avseende fördelningen av arvet före arvskiftet och att något påstående om att fördelningen av kvarlåtenskapen blivit oriktig inte framförts. Det finns därför inte skäl att upphäva beslutet om arvskiftet och återförvisa ärendet till boutredningsmannen.