Högsta domstolens logotyp
 

Ytterligare ett prejudikat om penningtvättsbrott

Mål: B 3289-18
I ett mål om penningtvättsbrott behandlar Högsta domstolen dels hur det brottet förhåller sig till ett bedrägeri som förbrott, dels straffvärdebedömningen.

Bakgrunden var att en man hade tagit emot 2,7 miljoner kronor på ett av sina bankkonton. Han hade kort tid därefter överfört en del av beloppet till anhöriga och vänner samt försökt överföra resten bl.a. till ett bolag i Belize.

De insatta pengarna kom via en belgisk bank och avsåg betalning för ett köp av en tavla. E-postmeddelanden mellan köparen och säljaren hade emellertid ”kapats” och den tilltalades bankkontonummer hade förts in i ett av e-postmeddelandena istället för säljarens kontonummer. Köparen hade alltså blivit utsatt för ett bedrägeri.

I avgörandet behandlas förhållandet mellan ett bedrägeri som förbrott och penningtvättsbrottet och då särskilt frågan när ett bedrägeri senast kan anses vara fullbordat.

I rättsfallen ”Penningtvättshjälpen I-III” från den 14 december 2018 behandlade Högsta domstolen särskilt frågan om hur straffvärdebestämningen ska göras vid penningtvättsbrott. I det nya avgörandet ges ytterligare vägledning för den frågan. Här hade ett belopp om ca 2,7 miljoner kr hanterats på ett sådant sätt att grovt penningtvättsbrott ansågs föreligga. Utgångspunkten när brottet avsett ett belopp om ca 2,7 miljoner kr är enligt domstolen att straffvärdet uppgår till fängelse i ca ett år och nio månader.

Utöver beloppets storlek fanns andra faktorer som gjorde att straffvärdet skulle bestämmas till drygt två års fängelse. Eftersom den tilltalade haft reseförbud under ca 1,5 år, varav sju månader med anmälningsskyldighet, minskades dock straffvärdet med ca två månader och straffet bestämdes till fängelse i två år.