Högsta förvaltningsdomstolens logotyp
 

Dom i mål om assistansersättning

Mål: 6050-17
Försäkringskassans ställningstagande att inte längre betala ut assistansersättning direkt till en viss assistansanordnare utgör inte ett överklagbart beslut.

Den som har rätt till assistansersättning kan begära att Försäkringskassan ska betala ut ersättningen direkt till en anlitad assistansanordnare under förutsättning att anordnaren har tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans.

Samtidigt som en domstolsprövning om återkallelse av en assistansanordnares tillstånd pågick meddelade Försäkringskassan i en skrivelse benämnd ”Administrativt ställningstagande” att utbetalning av assistansersättning inte längre skulle ske direkt till assistansanordnaren utan i stället, i enlighet med huvudregeln, till de assistansberättigade. Assistansanordnaren överklagade Försäkringskassans ställningstagande och angav bl.a. att det fått till följd att många av bolagets kunder sagt upp sitt avtal om köp av assistans.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att ställningstagandet utgjorde ett förvaltningsbeslut och att Försäkringskassan var oförhindrad att fatta beslut av sådan innebörd. Beslutet var emellertid inte överklagbar eftersom det inte kunde anses ha verkningar av tillräcklig grad för de som berördes av beslutet. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade bl.a. att det vid prövningen av om ett beslut är överklagbart ska göras en objektiv bedömning av om ett beslut av ett visst slag typiskt sett medför att kravet på påverkan är uppfyllt. Bedömningen ska inte göras utifrån konsekvenserna i det specifika fallet. Då beslutet inte påverkade rätten till eller storleken på förmånen och inte heller den försäkrades valmöjlighet avseende utförare av assistansen utan enbart gällde vem som skulle vara mottagare av ersättningen hade det inte en sådan grad av påverkan som krävs för att det ska få överklagas.