Utgifter för pensioner ska som huvudregel dras av när pensionen betalas ut. Om vissa villkor är uppfyllda finns det dock en rätt till avdrag redan när pensionen utfästs. Avdrag medges då för kostnader för att trygga pensionsutfästelsen.
Målet i Högsta förvaltningsdomstolen gällde ett svenskt bolag med fast driftställe i Storbritannien. Bolagets verksamhet bedrevs uteslutande i Storbritannien och alla dess arbetstagare var anställda där. För att trygga de anställdas pensionering hade bolaget gjort avsättningar enligt en brittisk pensionsordning genom att föra över medel till en trust. Avsättningarna berättigade till avdrag i Storbritannien. Frågan i målet var om bolaget hade rätt till avdrag för tryggandekostnaderna även i Sverige.
För att tryggandekostnader ska vara avdragsgilla vid den svenska beskattningen måste främst två krav vara uppfyllda. För det första måste pensionsutfästelsen vara utformad på ett sådant sätt att en försäkring för utfästelsen skulle ha varit en pensionsförsäkring. I skattelagstiftningen finns en grundläggande definition av pensionsförsäkring i 58 kap. 2 § första stycket inkomstskattelagen och en kompletterande definition i 5 § samma kapitel. I det aktuella målet hade underinstanserna ansett att det bara är den grundläggande definitionen som är relevant vid prövningen av bolagets rätt till avdrag för tryggandekostnader. Ett skäl till att underinstanserna vägrat avdrag var just att bolagets utfästelser inte ansågs ha utformats på ett sådant sätt att en försäkring för dem skulle ha varit en pensionsförsäkring enligt denna definition.
Högsta förvaltningsdomstolen kom dock fram till att avdragsrätt även kan föreligga i fall då villkoren för pensionsutfästelserna är utformade på ett sådant sätt att försäkringar för utfästelserna skulle ha varit pensionsförsäkringar enligt den kompletterande definitionen i 58 kap. 5 §. Enligt domstolen var villkoren i bolagets fall av detta slag.
Det andra kravet är att utfästelsen ska ha tryggats genom någon i lagstiftningen accepterad tryggandeform, t.ex. genom överföring till ett utländskt tjänstepensionsinstitut som likställs med en svensk pensionsstiftelse. I målet stod klart att trusten uppvisade vissa olikheter i förhållande till en svensk pensionsstiftelse. Underinstanserna hade kommit till olika slutsatser i frågan om trusten trots dessa olikheter kunde likställas med en svensk pensionsstiftelse.
Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att bedömningen kan göras mindre strikt när det gäller ett institut som inte är verksamt i Sverige och som endast tryggar pensionsutfästelser till anställda i ett fast driftställe i en stat inom EES. Domstolen kom fram till att trusten kunde likställas med en svensk pensionsstiftelse, och fann att bolaget hade rätt till avdrag. Eftersom underinstanserna inte prövat frågan om avdragets storlek återförvisades målet till Skatteverket.