Varken mannen eller målsäganden hade annat än vaga minnesbilder av vad som ägt rum under den aktuella natten. DNA-bevisning gav stöd för att samlag förekommit. Mannen invände i hovrätten att om det förekommit ett samlag kunde det ha skett i sömnen. Han åberopade viss vittnesbevisning till stöd för det. Hovrätten gjorde dock bedömningen att mannen måste ha agerat medvetet och dömde honom för våldtäkt. Domen vann laga kraft.
Efter hovrättens dom genomgick mannen en sömnutredning och det konstaterades att han hade en sömnstörning. I sin ansökan om resning har mannen åberopat bl.a. journalutdrag angående utredningen och ett sakkunnigutlåtande. Den sakkunnige anger i utlåtandet att det är fullt möjligt att mannen var omedveten om vad han gjorde när han genomförde samlag med målsäganden.
Högsta domstolen konstaterar att underlaget för domstolarnas bedömning av mannens uppsåt var relativt begränsat och anser att den nya bevisningen innebär att det har uppstått tvivel om mannens uppsåt och därmed om hans skuld. Det finns mot den bakgrunden – och då det är fråga om ett allvarligt brott – synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om mannen ska dömas för våldtäkt. Målet ska nu tas upp på nytt av hovrätten.