En företagsrekonstruktion i ett byggbolag hade bara pågått under ca tre veckor när det beslutades att denna skulle upphöra. Dagen efter beslutet hade en arbetstagare anmält ett anspråk på betalning från den statliga lönegarantin. Rekonstruktören hade en tid därefter beslutat att någon ersättning inte skulle utgå.
De frågor Högsta domstolen hade att bedöma var dels om anmälan hade skett i tid eller om arbetstagarens krav hade framställts för sent, dels om rekonstruktören hade rätt att besluta om lönegarantianspråket trots att rekonstruktionen hade upphört.
Enligt Högsta domstolen är det ett villkor för statens borgensliknande åtagande enligt lönegarantilagen att krav på ersättning framställs under den tid garantin gäller, dvs. under tiden för företagsrekonstruktionen. Om arbetstagaren inte framför sitt anspråk under denna tid, finns det inte heller någon rätt till ersättning. Beträffande den andra frågan drar domstolen slutsatsen att rekonstruktören måste anses ha behörighet att avgöra lönegarantifrågor även efter avslutad företagsrekonstruktion.