Efter att ett samboförhållande hade upphört ansökte den ena parten om att bodelningsförrättare skulle förordnas. Den andra parten invände att det inte fanns någon samboegendom att fördela. Tingsrätten och hovrätten gjorde, med olika resultat, en prövning av denna fråga.
Högsta domstolen har nu, i linje med vad som gäller beträffande motsvarande fråga vid äktenskapsskillnad (se NJA 1997 s. 166), framhållit att det i förordnandeärendet inte ska ske någon prövning av om egendomsförhållandena är sådana att bodelning behövs och att en bodelningsförrättare därför ska förordnas.