logotyp

Ett rättsfall om förverkande vid tullbrott

Mål: B 1462-19
En person förde in 13 armbandsur till Sverige utan att anmäla dem till tullbehandling. Personen dömdes för tullbrott. Högsta domstolen uttalar sig i rättsfallet bl.a. om vilka förhållanden som ska särskilt beaktas vid bedömningen av om det skulle vara ”uppenbart oskäligt” att förverka armbandsuren.

Under en semesterresa köpte en person 13 armbandsur för drygt 217 000 kr och förde in dem i Sverige utan att anmäla dem till tullbehandling. Den undandragna skatten beräknades till drygt 54 000 kr. Hovrätten dömde personen för tullbrott och förverkade armbandsuren. Straffet bestämdes till villkorlig dom. Personen slapp betala böter med hänsyn till förverkandet.

Enligt 16 § smugglingslagen ska förverkande ske om det inte är ”uppenbart oskäligt”. Målet i Högsta domstolen handlade främst om vad som vid smugglingsbrott ska anses vara ”uppenbart oskäligt”.

Högsta domstolen anger ett antal förhållanden som i olika riktningar ska påverka den bedömningen. Domstolen tar ställning till vilket värde på de smugglade varorna som ska läggas till grund för bedömningen och kommer fram till att det ska vara inköpspriset och inte marknadsvärdet.

Högsta domstolen bedömde att ett förverkande av samtliga armbandsur skulle vara uppenbart oskäligt. Därför förverkades endast cirka hälften av klockorna. Detta motsvarade ungefär två gånger det undandragna beloppet. Högsta domstolen kom också fram till att med den bedömningen i förverkandefrågan skulle påföljden för tullbrottet bli villkorlig dom i förening med ett bötesstraff.

Bifogade filer