Enligt 10 kap. miljöbalken gäller att den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet som bidragit till en förorening i mark eller vatten ansvarar för att skadan avhjälps. Om flera har bidragit till skadan har de ett solidariskt ansvar mot det allmänna. Den som fått ta det primära ansvaret mot det allmänna kan sedan rikta regresskrav mot de medansvariga. En fordran avseende sådant avhjälpande preskriberas inte enligt en särskild bestämmelse i 10 kap. miljöbalken. Motsvarande gäller regresskrav. Frågan i målet var om denna bestämmelse kunde tillämpas analogt så att förlust av fordringsrätten (s.k. preklusion) enligt lagen om kallelse på okända borgenärer inte heller ska inträda. Högsta domstolen har bedömt att bestämmelsens tillämpningsområde inte bör utsträckas på detta sätt. En fordran grundad på avhjälpandeansvaret kan alltså upphöra om en ansvarig träder i likvidation och fordran inte anmäls inom den sexmånadersfrist som gäller enligt kallelselagen, förutsatt att den ansvarige ändå inte borde ha känt till fordran.
En likvidation kan göra att en fordran avseende avhjälpandeansvar för en föroreningsskada upphör
En fordran avseende avhjälpandeansvar för en föroreningsskada i mark eller vatten kan upphöra om den ansvarige träder i likvidation och fordran inte anmäls inom den frist som gäller enligt lagen om kallelse på okända borgenärer.